Linda Dyplin

Jepp vissa dagar är det precis så jag känner, fuck this.. Skita i allt vad kost och träning är. Att göra precis va fan jag vill... MEN till vilken nytta? För att jag sedan skall sitta i ett hörn med ångest över att jag förstör mig själv genom att inte ta hand om min kropp, min enda kropp. 

Skall jag bara skita i allt jag kämpat för. Det får mig knappast att må bättre.. 

Att missköta mig vet ja bara tillfredsställer mig för den lilla stunden man sitter där med det där smarriga godiset eller pizzan eller vafan man nu väljer. Jag kommer finna en balans här i livet sen med både kost och träning och skall kunna äta utanför mina ramar det är just nu när man går på schemat är det mer strikt vilket jag var väl medveten om. Och jag trivs ju så bra med det. Men ibland kommer hjärnspöken som kämpar med att bara trycka ner en i skiten igen. 

 

Jag har inte gjort detta för att sedan ge upp. Och nu kommer säkert andra reagera på just strikt mat 7 dagar i veckan. Ja just nu ser det ut så. Men detta är 12 veckor varav en tredjedel har gått. Jag har ett mål med dessa veckor. Och då går det inte att missköta sig. För inte tar det mig närmare mina mål.. 

Och hur mitt liv är planerat att se ut sen? Jo fortsätta med mer strikt mat på vardagar och någon helg ibland äta utanför ramarna men inte varje helg. Och nu vet man hur stor en lagom portion är så de tänket skall finnas kvar sen. Jag skall inte väga min mat varje dag utan man lär sig finna en balans och om det någon dag blir mer kalorier än jag gör av med är ingen big deal så länge det inte är med överskott än underskott per vecka. Balans är nyckeln till välbefinnande. 

Jag vill inte tillbaka till "hon den tjocka tjejen" jag vill vara där jag är idag fast i en bättre version. Om jag inte skulle gå ner massa mer är det inte döden även om jag vill ner 8kg till men jag vill absolut inte gå upp igen. Och för att förhindra det från att ske är kost och träning en väldigt stor del i mitt liv. Och gud tro inte att jag inte trivs med det, jag älskar det. Men hur mycket man än älskar något kanske kännas som pesten ibland. Men känslan efter när man genomfört ett pass eller motstått den där godisbiten (som skulle slutat i en fet påse och illamående) Så stärker man sig själv och man känner sig så där sjukt jävla bra.  

Nej jag vet väl egentligen inte vad jag ville med detta inlägget mer än att typ diskutera med mig själv eller något. Haha.

Nej sen senare ikväll får ni en update om kvällens benpass efter jobbet sen!

// Linda